Bildtext: Kollage bestående av karta över Odysseus resa av Walker & Boutall och karta över internets utbredning.
Långt bortom gallerierna och museernas utställningsrum, finns ett outforskat hav, där konstnärer under mer än ett decennium har byggt öar fyllda med konst. Så stig ombord på vår farkost och kasta loss, låt strömmen föra dig på en resa lika spännande och osäker som Odysseus odyssé.
Första minuten
”Sångmö, sjung om den man, som länge i skiftande öden
irrade kring, när han Troja förstört, den heliga staden
Många människors städer han såg och lärde dem känna,
många de lidanden vore på hav, som hans hjärta fick utså.”
ur Odysséen första sången
Redan efter den första nanosekunden har jag lämnat nätverksporten och hemmaservern bakom mig. Framför mig utbreder sig det oändliga cyberhavet. Föga anade jag, att jag som Odysseus skulle driva med några musklick från dataserver till dataserver, på en till synes mållös resa fylld av äventyr och upplevelser.
Det tar bara några sekunder innan jag skymtar min första destination. En suddig figur dyker upp på skärmen. Det är en ung man med mustasch som håller en kamera i handen. Med röda bokstäver säger han: “COME CLOSER GET INTO THE LENS LET ME SEE YOU WE ARE ABOUT TO CREATE TOGETHER…“ Det är verket “The World’s First Collaborativ Sentence” som möter mig. Ett klassiskt verk i nätkonstens historia, som skapade redan 1994 och som nu finns bevarat på Whitney Museums webbserver någonstans i USA. Konstnären heter Douglas Davis och konstverket består av en enda lång mening utan slut. Hittills har över 200.000 personer hjälpts åt att skapat meningen som inte bara består av ord och bisatser på flertalet språk, utan även bilder och länkar. Meningen blir på så sätt ett eget mikrokosmos över Internets mångfald. Det är också ett konstverk som lever vidare och förändras över tid. På så sätt påminner ”The World’s First Collaborativ Sentence” om hjälteeposet Odyssén som också lever vidare när det ständigt omformuleras och hittar nya läsare. James Joyce skrev ”Ulysses” (1922), Eyvind Johnsson ”Strändernas svall” (1946) och Bröderna Cohen skapade filmen ”O Brother, Where Art Thou?” (2000). Alla är de berättelser som fortsätter att lägga till nya skikt på en berättelse som skapades för över 2500 år sedan.
Vår position: http://artport.whitney.org/collection/davis/
Du kan även läsa reportaget och följa med på resan genom att klicka på kartan nedanför:
Andra minuten
“Var och en som åt av den honungsljuvliga lotus,
gitte ej vända tillbaka med bud eller tänka på hemmet,
utan ville bli kvar i lotofagernas rike,
plockande lotusfrukterna jämt, och glömma sin hemfärd.”
Odysséen nionde sången
Framför mig ser jag ett landskap i ständig förändring. Det är nästan hypnotiskt hallucinerande och svårt att slita sig från. Landskapet skapas av Peter Hagdahls ”Drömgenerator” som i realtid hämtar information från ett antal censorer placerade på Lärarhögskolan i Stockholm. Sensorerna mäter rörelser och aktiviteter i huset. I Lärarskolans korridorer rör sig blivande lärare, unga människor fyllda med drömmar och förhoppningar, och det är dessa impulser som omformuleras av en dator till ett rörligt 3D-landskap. Social skulptur kallar Peter Hagdahl själv sitt verk, som i grunden är ett konstverk som använder modern övervakningsteknik för att fånga upp en hel byggnads sociala aktiviteter. Framför mina ögon böljar det drömlika landskapet hypnotiskt sövande, men jag sliter mig ur förtrollningen och fortsätter min resa.
Vår position: http://www.peterhagdahl.net/dreamgenerator/about.htm
Tredje minuten
“Nej, vi cykloper, vi fråga ej alls efter Zeus med egiden
eller vad gudar du vill: långt starkare äro vi själva.
Aldrig av fruktan för vredgade Zeus lär jag komma att skona
varken ditt folk eller dig, med mindre det så mig behagar.”
Odysséen nionde sången.
Jag har en känsla av att vara övervakad. Någon verkar kartlägga varje steg jag tar. Kanske är det den stora köttätaren, Carnivore, övervakningsprogrammet som FBI skapade för att kontrollera all elektronisk trafik som är mig tätt i hälarna. Precis som den enögda cyklopen Polyphemus finns det krafter i vårt samhälle som vill stänga in medborgarna i en grotta och hålla dem under ständigt uppsikt. Att säga att man heter ”Ingen” som Odysseus gjorde, hjälper inte längre, för på nätet är ingen längre anonym. Jag installerar därför programmet CarnivorePE på min dator. Det är ett program skapat av konstnärsgruppen RGB och som är en personlig variant av FBIs program. Med CarnivorePE har du möjlighet att själv övervaka din egen dator och nätverk. Till programmet har olika konstnärer skapat klienter, som är gränssnitt som skapar konst av informationen som programmet alstrar.
Konstnären Vuc Cosic har till exempel gjort klienten “History of Art for the Intelligence Community” där användarnas data visualiseras med hjälp av kända mästerverk av konstnärer som Cezanne, Van Gogh och Warhol. Van Goghs tavla “Nattcafét” som föreställer en interiör med ett biljardbord och tre lampor används för att visa andelen av besökare från tre olika domäner org, .com och .si (Slovenien). Beroende på förhållandet mellan dessa förändras ljusstyrkan i lamporna. Andy Warhols berömda soppburk från Campbell får symbolisera datatrafiken som kommer från en viss dator. Cosic gränssnitt är ett sinnrikt sätt att knyta samman konsthistorien med New Media Art. Den annars avancerade och svårtolkade informationen som rör sig i datorernas nätverk får nu en konkret och visuell förklaring med förankring i en traditionell bildkultur. Så efter denna säkerhetsåtgärd kan min resa fortsätta.
Vår position: http://r-s-g.org/carnivore/
Fjärde minuten
“Även han gav mig en hud, som var flådd av en nio års oxe,
vari de tjutande vindarnas blåst han spärrade inne,
ty av Kronion han var förordnad till vindarnas herre,
mäktig att stilla och egga envar, alltefter sin önskan.”
Odysséen tionde sången
Super Mario Cloud av Cory Arcangel
Det har börjat blåsa upp. Himlen är klarblå och små vita moln med gråa kanter scrollar med hackad hastighet över skärmen. Molnen är familjära på något sätt. Jag inser att jag befinner mig i dataspelet Super Mario Bros, men i konstnärens Cory Arcangels version är det bara de scrollande molnen som finns kvar, allt annat är borttaget. Varken de gröna buskarna eller kullarna, de bruna plattformarna, den karaktäristiska musiken, eller ens huvudpersonen i spelet, Mario, den italienska rörmokaren med sin röda keps finns det några spår av.
Arcangel tillhör den generation konstnärer som vuxit upp med dataspel och som använder sig av dataspelens estetik och teknik i sitt konstnärskap. ”Super Mario Cloud” som konstverket heter anspelar inte bara på dataspel utan kan betraktas som en form av landskapsmåleriet. I konsthistorien har himlen och moln alltid fascinerat konstnärer så varför inte även moln i ett dataspel?
Vår position: http://www.beigerecords.com/cory/Things_I_Made/SuperMarioClouds
Femte minuten
”Snart de nu kommo till Kirkes palats, som låg i en dalgång,
byggt av polerad sten på en plats med den friaste utsikt.
Runtomkring slottet på vakt där lågo lejon och vargar
idel förhäxade män, som hon räckt sin fördärvliga trolldryck.”
Odysséen tionde sången
Jag har landat på ön Locusolus i Second Life. Framför mig står en vacker kvinna, i svart tättsittande lackklänning och mörka solglasögon. Bakom henne syns en stor vattenkran som droppar besynnerliga föremål mot marken, en ko, en bil, en soppburk, ett jordklot. Det är konstverket Ursonate- monument till Kurt Schwitter av Gazira Babeli, en av Second Life mest kända konstnärer. Second Life har de senaste åren blivit en viktig experimentscen för konsten. Här kan konstnärer utan hänsyn till naturlagar skapa, återskapa och töja på konstens alla gränser. En av de viktigaste experimentscenerna i Second Life har passande nog fått namnet Odyssey. Kanske för att det just är en kreativ plats där allt kan hända och där man inte riktigt vet vart man i slutändan kommer att hamna. Jag närmar mig Babeli och ska just fråga henne om New Media Art, då en svart tornado plötsligt växer fram framför mina fötter och sveper iväg mig ut på cyberhavet igen.
Vår position: http://slurl.com/secondlife/Locusolus/100/100/121
Sjätte minuten
”Dagen igenom vårt segel stod spänt på den ilande färden;
solen sänkte sig ner, och vägarna höljdes i mörker,
då över djupa Okeanos fram vi hunno till stranden.”
Odysséen elfte sången
Det är mörkt, ett bottenlöst hål öppnar sig framför mig, som om jag befann mig längst ut i cyberrymdens domäner. Det är Mark Napiers hemsida Landfill, en plats där all onödig och död information till slut hamnar. En plats där du kan dumpa alla de filer som bara ligger och skräpar på din hårddisk och som du vill bli av med. Jag klickar mig fram bland allt material som ligger och skräpar på en server någonstans i världen och försöker finna några ledtrådar om vart jag ska resa härnäst. Det är kanske inte så underligt att jag känner mig som Odysseus när han reste till underjorden och där träffade skuggorna ur historien som kom fram och berättade sina levnadsöden Jag tänker att här på Landfill finns också historier och levnadsöden gömda bakom alla dessa filer. Internet är som ett enda stort kollektivt minne, som bara väntar på att få berätta sin historia.
Vår position: http://www.potatoland.org/landfill/
Sjunde minuten
”Men när vi hade till stranden så långt, som en ropande höres,
under vår jagande färd, då sågo Sirenerna skeppet
dyka helt nära dem upp, och de höjde den klingande sången:
Kom, fredstore Odysseus, o kom, du akajernas ära!”
Odysséen tolfte sången
Screenshot från The Sound of Ebay av Übermorgen.com
På långt avstånd kan jag höra den lockande musiken. 
Det är ljud som kommer från konstnärsgruppen Übermorgens hemsida sound-of-ebay.com, som gör att du kan logga in på ditt ebay konto och få alla dina transaktioner omformulerade till musik. Odysseus blev fastsurrad vid skeppsmasten för att han inte skulle kasta sig i havet när han hörde sirenernas förföriska sång. Idag är det snarare våra kontokort vi måste surra fast för att inte förtrollas av allt som går att köpa på Internet. Übermogen.com har i triologin EKMRZ gett sig i kast med de stora kommersiella aktörerna på Internet: E-bay, Google och Amazon har alla drabbats av deras kreativitet och hacktivism när man har utnyttjat och ibland ”stulit” information från ehandelsjättarnas databaser för att skapa konst som Sound of ebay, Amazon Noir – The Big Book Crime eller Google Will Eat Itself.
Vår position: http://sound-of-ebay.com/100.php
Åttonde minuten
”In genom sundet vi styrde nu kurs, betagna av ångest.
Här oss hotade Skylla, och den hemska Karybdis
svalde med rysligt sug det salta vattnet ur havet.”
Odysséen tolfte sången
Min resa går nu rakt mellan två stora dataservrar som brummar otäckt nära när jag passerar dem. På den ena ligger konstnärsduon Jodis konstverk http://text.jodi.org/ och på den andra http://wwwwwwwww.jodi.org/ . Två webbplatser som hotar att bryta ner webbläsarens gränssnitt och förhindra min fortsatta resa. Det går inte längre att navigera sig fram, länkarna leder mig i en ett oändligt klickande bland hemsidor med färgglada tecken och otydbara meddelanden. Jodi är en konstnärsgrupp som är kända för att plocka sönder och undersöka nya tekniker och funktioner som hemsidor, dataspel och bloggar. De kan kränga ut och in på en hemsida eller en blogg och visar oss koden som ligger bakom det grafiska gränssnittet som vi är vana att se. Efter en stund lyckas jag i alla fall navigera mig ut ur denna labyrint och befinner mig åter i trygghet.
Vår position: http://text.jodi.org/ och http://wwwwwwwww.jodi.org/
Nionde minuten
”Nio dagar jag drev, men på tioende dygnet om natten
drevo mig gudarna hän till Ogygias ö, där Kalypso
bodde, gudinnan med människorösten, den mäktiga, fagra.”
Odysséen tolfte sången
Stillbilld från Deep ASCII av Vuc Cosic
På skärmen framför mig ser jag Vuc Cosic ASCII version av den amerikanska porrfilmen ”Deep Throat”. Cosic har översatt filmen till ASCII-tecken, dvs varje filmruta är uppbyggd av gröna tecken som 0000yv00v” och så vidare. Det är en form av låg teknologisk konst, som går tillbaka till den tid då Internet bara bestod av text, långt innan ljud, bilder och film gjorde sitt intåg. I begynnelsen blev man därför tvungen att skapa bilder av tecken, och än i dag finns det personer som förvaltar arvet och skapar ASCII-konst. Den multimediala webben är idag en viktig kanal för sex- och porrindustrin. Vilket kanske inte är så underligt, det är en lönsam bransch och ett område som alltid har fascinerat och lockat människor. Konsthistorien är också full med nakna kvinnor och erotiska anspelningar. I verket ”Deep ASCII” bryter Cosic ner porrfilmen ”Deep Throat” till en ljudlös animation av enfärgade tecken och plötsligt blir det en annan upplevelse som skapar nya värderingar och referenser hos betraktaren. Jag känner att jag riskerar att fastna i Cosic grepp, tiden rinner iväg och filmen är nästa en timme lång. Det är med stor vånda jag fortsätter min resa.
Vår position: http://www1.zkm.de/~wvdc/ascii/java/
Tionde minuten
”Vakna, Penelope, älskade barn, att du måtte med egna
ögon få skåda och se, vad som dagligen varit din längtan!
Konung Odysseus har återvänt, och är äntligen hemma!”
Odysséen tjugotredje sången
Jag närmar mig slutet på min resa. På min sista destination möter jag Olila Lialinas konstverk ”My boyfriend came back from the war”, också ett klassiskt nätkonstverk från 1996. Precis som Odysseus, som krigstrött efter kriget vid Troja efter många irrfärder kommer hem till sin älskade Penelope på ön Itakha, så handlar Lialinas verk om återförening och minnen. Det är en berättelse som hela tiden förgrenar sig, där man får klicka sig fram längs texterna och försöka återskapa ett sammanhang. Lialinas verk har remixats av andra konstnärer under åren. Den finns som blog, dataspel, t-shirt, video, flashanimation, ljud eller som bara ren text. Det är väl så att bra konst lever vidare oavsett vilket media som är populärt för tillfället, och en 2500 år gammal berättelse om en krigstrött man som driver omkring på havet kan fortfarande ha aktualitet i cyberrymden.
Vår position: http://www.teleportacia.org/war/war.html
Korkeken 