Färgglada målningar och skisser, målade på alla sorters udda underlag. En gammal skärbräda, ett bortglömt plastbord som någon kastat, kartonger. Konstnären Bo Edvardsson skapar av sådant som redan finns för att göra världen lite vackrare.
Ett ansikte möter mig i bilden, och ett till, ett djur fångar min blick jag tappar koncentrationen, jag fokuserar om. Ur djuret växer ett tredje ansikte och ur munnen kryper en blå blomma. En explosion av färg. Bilden ligger på köksbordet framför mig och pryder omslaget till Landskronas kulturkalender 2009. På andra sidan köksbordet i ek sitter konstnären Bo Edvardsson djupt försjunken över en kopp te. ”Konstnärens uppgift är att visa glädje och att göra världen vacker” säger Bo och berättar om vad som är meningen med konst.
Konstverket ”Blommor och Mönster” pryder omslaget till kulturkalendern i Landskrona våren 09.
Bos intresse för konst började tidigt och han har målat sedan han var sju år gammal. Möjligheten att fly, att glömma bort verkligheten här och nu och förflytta sig till en annan plats för en stund var det som drev honom vidare. ”Man har en viss frihet när man målar, man kan gå in i en annan värld” säger han och höjer blicken.
Bo har svårt att sätta ord på vad det är han målar. Han teoretiserar inte kring sin konst. Han tänker inte på vad han målar. Han bara målar, känner och gestaltar sin omvärld. Bilden och konsten är ett uttryck för det innersta, det som Bo vill berätta och inte kan uttrycka på annat sätt än via konsten. Han öppnar upp det överfyllda och vattenskadade skissblocket. Han föser det över bordet och jag bläddrar försiktigt, stolt över att få del av det som är konstnärens innersta. Bland blommor, fåglar, ansikten och tecken gömmer sig meningar. ”Jag reser mig in i min fantasivärld när jag målar” står det skriver i en av skisserna. ”Det jag saknar mest i mitt liv är att krama någon som bryr sig om mig” står det i en annan.
Trots att Bo målat så länge han kan minnas förändrade hans konstnärskap drastiskt i början av förra året. Han söktes upp på sin dagliga verksamhet, det arbete personer med psykiska eller fysiska handikapp har rätt till och erbjuds via kommunen, och blev utvald som utställare för A-konst. A-konst, eller annorlunda konst som satsningen kallas är ett konstprojekt med fokus på konst från intellektuellt funktionshindrade. ”De annorlunda konstnärerna med sin annorlunda konst är värda att uppmärksammas av en större publik. Här finns färger och formspråk som är originella och helt fantastiska. A-konst arbetar med att samla in annorlunda konst från annorlunda konstnärer” står det i informationen om utställningen. Att bli utvald öppnade för nya möjligheter. Konsten synliggjordes helt plötsligt för fler. Först hölls vernissage och utställning på Galleri N i Lund sedan flyttade den till Leonard, Mitt Möllan i Malmö och nu finns den på Landskrona museum. Mitt i allt finns Bos tavla ”Blommor och mönster” som dragplåster.
Klockan tickar monotont på i bakgrunden. Bo frågar om han ska visa mig runt i lägenheten. Den är sparsamt möblerad, men fylld med konst, både Bos egna och andras. ”Jag samlar in på andras konst också men jag brukar inte köpa utan mest få. Då tar jag ju gärna emot.” Säger Bo och smilgroparna växer.
Han tackar och tar emot och återanvänder. Bo målar på alla typer av material och går på jakt i området efter saker folk som slängt. Mycket av det material som han använder som duk för sina målningar har han hittat på promenader kring området där han bor. Bland verken som han visar mig i dag finns skärbrädor, gamla biljardbord och plastbord. ”Folk slänger ju allt möjligt i dag, jag hittar mina material jag använder mig av här ute. Det kan vara trä, speglar, plast. I början använde jag wellpapp. Men det blir inte bra att måla på eftersom pappret är mjukt. Men om det är bra ytor att måla på, så använder jag det.” Bos ögon lyser upp efter sitt sista konstaterande.
Bo Edvarssons sovrum är till bredden fyllt med konst. På natten möblerar han om för att själv kunna få plats.
Vi tystnar, i bakgrunden hörs bara panflöjtsmusik. När Bo målar lyssnar han på musik och då finns inget annat. Verkligheten stängs ute. Vi förflyttar oss in i sovrummet. Var sover du Bo, frågar jag honom och tittar mig finurligt runt i rummet. Sovrummet är fyllt med konst. Vid fönstret står ett mörkgrönt nött skrivbord överröst med penslar och färgtuber. Det är där han skapar, där han sitter och tittar ut genom fönstret och inspireras utifrån och inifrån. När han inte målar hemma är han i sin studio på sin dagliga verksamhet på Väster i Lund där har han tillgång till större tomma utrymmen. Inspirationen hittar Bo i vardagslivet, bland de små sakerna, från tv, tigningarna och omgivningen. Sedan sparar han bilden av ett objekt i minnet. När det är dags att skissa använder han en sak som huvudinspiration och pusslar ihop alla olika minnesbilder till ett konstverk. Ibland är det samma objekt som dyker upp på flera olika tavlor och på sidorna i skissblocken, men alltid med olika inramningar och i olika sammanhang. ”Jag bara tittar och ser det framför mig, sedan målar jag.” Bos svar på min fråga hur hans konstnärliga process ser ut är så självklar att det gör mig stum.
Färgerna i verken är starka och klara, en period av sitt liv målade han mörkare men idag är han glad och med starka färger vill han spegla det i sin konst. Vissa mönster snirklar sig och är otydliga, ansikten förvrids och göms bland djur och fåglar. Det är upp till betraktaren att sätta ord på vad saker och ting föreställer. Ofta hittar Bo också andra föremål och mönster, som han inte ser förrän målningen ar färdig.
Bo berättar att han aldrig skulle kunna sluta måla. Skapelse och kreativiteten är en alldeles för viktig del av livet. ”Det är som en viss terapi för mig. Jag skulle aldrig klara av att vara utan det.” berättar han. ”Jag blir lugn när jag målar.”
Bo visar fram sitt skissblock, där allt hamnar innan det blir en målning.
Rundturen är slut. Vi sitter vid köksbordet igen. Solen skiner in genom fönstret.”Mina målningar är liv” säger Bo när jag frågar honom om vad hans konst betyder.
Han letar snabbt fram ett fotografi och visar mig en bild på ett av sina favoritverk. En målad låda täckt med stjärnor och ögon, med ett huvud på toppen täckt av en röd mask. Den står i vardagsrummet berättar Bo, och visst, där står den i fönstret ut mot gatan och spanar ut över området. ”Den knarrar, den knarrar för att jag har gett den liv.” Säger han finurligt. ”Det finns en känsla bakom varje verk, man kan säga att det finns ett liv bakom varje verk. Varje tavla är ett eget liv, ett nytt liv, ett unikt liv” forsätter han.
Bo sätter punkt och skiner upp som en sol, och jag ser hans belåtna blick. Han ser att jag förstår precis vad han menar. Färgerna och materialen ger målningarna och verken rörelse men det är Bo som ger dem liv.
Jag är på väg ut genom dörren när Bo hejdar mig. ”Titta här”, säger han och pekar på ett två meter högt skivställ. ”Det här är mitt nästa projekt.”
Aktuell:
Vad: Bo Edvardsson och A-konst
När: 10 maj – 7 juni
Var: Landskrona Museum
Text: Irina Bernebring Journiette
Korkeken 